Skrikande barn

Många tycker att småbarn är gulliga och underbara. Javisst, jag kan hålla med om att det är så. Så länge de håller käften och inte skriker oavbrutet. Detta fruktansvärda ljud av barnskrik är något jag har en förmåga att stöta på när jag är på dåligt humör och alltid i de mest irriterande situationerna. Som t.ex. på en varm buss mitt i sommaren, på en restaurang eller när man för en gångs skulle försöker plugga.

Jag vet dessutom att jag inte är ensam om att finna detta irriterande. Jag har en före detta arbetskamrat som hade samma "problem" och en dag skulle det visa sig att det gick överstyr.

Mannen i fråga hade haft en överjävlig dag på sin arbetsplats och ville egentligen bara hem. Han tvingades dock att åka och storhandla direkt efter jobbet, något som gjorde honom allt mer irriterad. När han kommer fram till kön upptäcker han till sin förskräckelse att han hamnat mitt bredvid ett skrikande barn och dennes mamma. Barnet skriker oavbrutet och klaga högljud över att denna vill ha godis, mamman lossa som ingenting och min kollega är nu nära bristningsgränsen. Så får han äntligen sin chans, mamman går iväg för att hämta något och ungen sitter där ensam i vagnen. Min kollega går lugnt och stilla fram och viskar till ungen - Nu håller du käften, annars jävlar! Efter detta hamnar ungen i någon form av chock och säger inte ett ord till. Min kollega gick lugnt och stilla tillbaka till sin vagn och låtsades som ingenting. Senare har han dock ångrat sitt beslut att hota en fyraåring och har förstått att detta hade kunnat gå rejält åt helvete.